Fick ett tips att kika på dokumentären om Martin Armstrong, en baddare på att förutspå ekonomiska krascher tillika matte/datasnille. Dokumentären finns på svtplay för den som inte sett den, har du svaga börsnerver så kan jag rekommendera dig att låta bli att titta :)
Det ska nämnas att jag i ärlighetens namn inte begrep exakt hela storyn, hur han blev fängslad osv men huvudpoängen att människan aldrig tycks lära sig av sina misstag och på så sätt upprepar historien är anmärkingsvärd. Hans något fundamentalt illasinnade inställningen till staten har också en poäng fast i brist på annan lösning så ifrågasätter jag alternativen, anarki?
Hur som helst, vi tycks nästan ha en manisk vilja att glömma dåliga saker. Kanske ligger det i vår natur och överlevnadsinstinkt att glömma tråkiga händelser. För er som gjort lumpen precis som jag så vågar jag nästan sticka ut hakan och påstå att de flesta inte minns exakt hur förbannat jobbigt och hur psykiskt påfrestande det kunde vara. Däremot är jag alldeles övertygad om att de flesta kan lista upp en rad olika saker som man minns riktigt väl och som dessutom var väldigt roliga, typ glödga kaminen, bli anfallna när man sitter på dass och gör nr 2 mm
Armstrongs samlade databas kunde räkna ut att det finns ekonomiska cykler. I genomsnitt så drabbas världsekonomin av en kris ungefär vart 8,6 år och av en gigantisk krasch vart 300 år. De flesta av oss har finanskrisen 2007 färskt i minne, själv minns jag den jätteväl, det var första året som jag startade mitt företag och jag trodde att detta skulle påverka hushållens plånböcker jättemycket. Det visade sig dock att det blev tvärtom, för den som hade jobb och lån så blev det bara bättre iom att de flesta räntor sänktes och saker blev billigare.
8,6 år skulle enligt Armstrongs teori innebära att nästa stora kris skulle inträffa hösten 2015 vilket per definition innebär imorgon som är den 1/9. Jag vet inte hur välkänd Armstrong varit hos den stora allmänheten tidigare. Hos mer insatta finansmän är han säkerligen mer känd. Huruvida hans förutsägningar tidigare har präglats av "självuppfyllande profetia" eller inte är svårt att säga däremot tror jag absolut att denna dokumentär har satt griller i huvudet på både sakkunniga men framförallt småsparare.
Jag är ingen nationalekonom och har svårt att se de direkta följderna av höjd ränta, lägre inflation mm, jag lever i mikro-världen. Jag har mitt sparande i aktier eftersom jag på lång sikt tror att lönsamma företag rent historiskt sett har väldigt stora chanser att vara lönsamma i framtiden också. Large capitalbolag har genom åren blivit sönderanalyserade fram och tillbaka och har med liten marginal en relativt rättvis värdering på börsen anser jag.
Det som hänger i luften denna höst och som Armstrong predikar är att vi ska gå in i nästa kris där en eller flera staters ekonomier kommer falla, statsbankrutt kan vi kalla det, och att kaos kommer utbryta. Kikar vi närmre på vad som är den bakomliggande faktorn till raset så är det alla sparares (o)psykologi som tvingar dem att trycka på säljknappen.
Men vad har egentligen Greklands problem med HM:s försäljningssiffror att göra? Kommer Mekonomen få färre kunder ifall USA höjer sin ränta?
Svaret är naturligtvis att det kommer påverka mycket marginellt i direkt mening på den dagliga verksamheten. Anledningen till att vi låter aktiekurser dyka när något sådant händer är för att vi alla låter det hända. Vore det inte enklare om vi alla slöt våra händer tillsammans och vägrade sälja (läs: sitta i en ring i yogaposition och sjunga kombajaja kombaja) så skulle inte detta ske!?
Hur jag än önskar att folk kunde besinna sig och istället försöka få till en sk "normalisering" på maknaden dvs en avstoppning fram till årsskiftet så inser jag att ju fler aktörer på marknaden, desto större kommer paniken vara, likna det vid en brand i en lokal med 2 personer eller samma lokal med 100 personer. Jag är pessimistiskt inställd tyvärr och tror att vi kommer få se september/oktober med rätt stora kursfall, mest tack vare våra egna spekulationer.
Hur ska man då tänka för att rida genom stormen så obehindrat som möjligt? Detta är naturligtvis väldigt personligt men jag tror att ju tydligare sparprofil du har desto enklare är det. I mitt fall så sparar jag på låååång sikt som jag nämnt tidigare och på samma sätt som man kan beräkna att det inträffar en kris vart 8,6 år så kan man historiskt sett konstatera att indexportföljen har stigit med genomsnitt 7%/ år sedan typ 40-talet. Utifrån det perspektivet så ser jag faktiskt ev stundande nedgång med ro och ett läge att kunna köpa på mig ännu fler värdefulla aktier och därmed öka min utdelningsavkastning ännu mer per år. Ett enkelt sätt att på ett positivt sätt lura hjärnan är att tänka på aktier i direkta antal istället för värde. Min strategi på sikt är ju faktiskt att köpa så många aktier som möjligt och på så sätt få så mycket utdelning som möjligt och då är det ju bara finfint att börsen går ner, eller hur!
Den enda smolken i bägaren är det faktum att jag ligger inne med i princip allt mitt tillgängliga kapital just nu och inte har så mycket att handla för, därför kommer jag den närmsta tiden försöka öka min likviditet inför stundande rea!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar